Hora är ett germanskt ord, urgermanska *khoraz, som betyder den som åtrår. Bibelns ord hor kommer sig av att kvinnor inte ska åtrå (andra män). Hora är avlett av hor, och hor betyder ursprungligen kär eller lysten. Därav hora, den lystna eller den liderliga.

Runt 1900-talets början skedde en förändring i definitionen av ordet hora och ordet började mer förknippas med försäljning av sexuella tjänster. Idag används ordet generellt som en förolämpning mot kvinnor ”som knullar runt”. Och trots att ordets betydelse kan likställas med en kvinna som styr och har kontroll över sin egen sexualitet, är det fortfarande ytterst förnedrande att bli kallad hora.

Det är inte socialt accepterat i vårt samhälle att sälja sexuella tjänster eller att bli förknippad med att vara en hora = en kvinna som är liderlig och åtrår män. Att vara hora är belagt med en social skam och ett förtryck, horstigma. Horstigmatiseringen drabbar alla kvinnor.

Nästan alla som säljer sex lever ett hemligt liv, ett dubbelliv. Att leva ett dubbelliv, att behöva ljuga, att dölja och vara rädd för upptäckt osv är mycket påfrestande. De flesta sexsäljare behöver därför en stor distans till jobbet eller rättare sagt horstigmat som är förknippat med det, för att må bra, distansen är ett sätt att klara av att hantera horstigmat. En annan strategi är att möta horstigmat och diskrimineringen, men den vägen är svårare och tuffare att gå.

Många undersökningar där sexsäljare själva har varit involverade berättar att det är horstigmat i kombinationen med diskriminering som skadar sexsäljare. Och om man väl en gång har sålt sexuella tjänster och inte öppet kan stå för detta, så är det en lögn man bär med sig i resten av livet.

Hora är också något man är i vissa människors ögon, dvs försäljning av sexuella tjänster förknippas med hela ens identitet som människa. Det finns en allmän sanning som säger: Man är den man är på grund av vad man gör, snarare än att man gör det man gör på grund av vem man är. Håller man något hemligt därför att man på goda grunder misstänker att man kommer att bli misskrediterad om hemligheten läcker ut får det konsekvenser för ens uppfattning av sin egen identitet: Jag är någon som gör något som andra tycker är skamligt.

Man kan jämföra det med att vara inne i garderoben för en homosexuell. Man låtsas som att en del i ens liv inte finns för att stå ut med ett liv tillsammans med sådana som tycker att den delen är skamlig.

Många sexsäljare är mer rädda att bli avslöjad som hora, än för att bli utsatt för våld i själva jobbet. Sanningen om att ”man är en hora” skulle svärta ner inte bara en själv, utan också ens nära och kära och allt annat man har i sitt liv. Sexsäljare använder därför inte sitt riktiga namn när man säljer sexuella tjänster och skyddar sin riktiga identitet på många olika sätt. Många är extremt måna om sin integritet och vågar tyvärr inte ens ha kontakt med kollegor.

Distansen mot horstigmat upprätthålls också genom att sexsäljare ofta har en klart utpräglad yrkesroll som de kan gå in i när de säljer sexuella tjänster. Rollen som sexsäljare kan innebära en massa olika saker på både ett personligt och professionellt plan, precis som alla andra yrkesroller. I rollen finns strategier för att bemöta kunder och för att hantera svårare situationer som kan dyka upp.

En del sexsäljare vill inte betrakta försäljning av sexuella tjänster som ett arbete, utan kallar det istället för en hobbyverksamhet. Det är en markering om att man inte behöver leva på att sälja sexuella tjänster. Det är också ett sätt att förhålla sig till horstigmat, man talar om att man i grunden har ett helt annat vanligt jobb som man förknippar sin yrkesidentitet med.

Många sexsäljare vill inte träffa kunder där de riskerar möta människor de känner i sitt vanliga privatliv. Många vill heller inte ta emot kunder hemma. Dels pga kopplerilagen men också för att ”mitt hem är min borg”. Man vill inte låta sexförsäljningen eller kunderna komma för nära ens privatliv.

Sexsäljare glömmer också ofta bort kundens namn och ansikte. Det förträngs även om man haft en trevlig möte med kunden. En del sexsäljare kan också tänka på helt andra saker än sex när de har sex med en kund. En del är känslomässigt engagerade i mötet med kunden och andra stänger mer av sitt eget känsloliv. Graden av eget känslomässigt engagemang kan också givetvis växla precis som det gör i andra arbeten som involverar nära kontakt med andra människor och precis som alla andra människor kan sexsäljare ha tankarna på annat håll under en sexakt.

I socialstyrelsen rapporter och i viss forskning har man tolkat som att sexsäljare förtränger ett trauma, att sexsäljare stänger av känslor för att klara av en otäck situation. Detta kallas för dissociation.

Men dissociationen måste ses mot bakgrund av den stigmatisering sexförsäljning innebär och att man även i andra yrken ibland har tankarna på annat håll och inte är helt känslomässigt engagerad.

Avstängning/bortträngning kan givetvis förekomma som psykologisk försvarsmekanism i situationer som sexsäljare upplever som fruktansvärt obehagliga. Det finns också sexsäljare som arbetar med att sälja sex i ett destruktivt syfte för dem själva och självklart blir dessa kvinnor traumatiserade av sin egen destruktivitet.

Det är också viktigt att tänka på att det finns en stor risk för att forskare projicerar sina egna känslor kring försäljning av sexuella tjänster när de ska tolka vad sexsäljare berättar för dem. Deras egen sexualmoral eller syn på sex kan påverka deras tolkningar av vad sexsäljare berättar för dem och ofta är detta mycket tydligt i rapporter och forskningsresultat.

Petra Östergren skriver i sin bok ”Porr, horor och feminister” att fd sexsäljare som gör en syndabekännelse ofta får stöd från andra kvinnor om de förmedlar en bild av att sälja sex som stämmer överens med offerbilden. Om de inte gör detta så kan de istället i princip omyndigförklaras genom att man påstår att de har utsatts för så starka trauman så att de måste ha förträngt den hemska upplevelsen de varit med om. Och vem vill bli idiotförklarad?

Det finns även ett maktperspektiv i detta där exempelvis viss forskning och vissa fd sexsäljare som gjort avbön godkänns medan annan forskning och andra sexsäljares röster inte accepteras.

Dvs förmedlar man den bild andra vill höra så godkänns man och om man inte gör det så ifrågasätts man hårt. Lyckas en sexsäljare övertyga om att han/hon inte tillhör den stereotypa fördomsfulla bilden så förvandlas han/hon direkt till ett undantag.

Fakta om stigmatisering

I det antika Grekland betecknade begreppet stigma (den ursprungliga betydelsen på grekiska: ett märke eller sticksår) ett kroppsligt tecken, som skars eller brändes in i huden för att varna allmänheten för stigmats bärare på offentliga platser. Stigmatiseringen var således både ett varningsmärke för allmänheten men även ett straff – alla som var stigmatiserade var socialt marginaliserade, kriminella eller förrädare. Det fanns därför också en intim koppling mellan det kroppsliga märket och individens moraliska och kulturella status.

Den allra mest refererade definitionen finns i den klassiska studien ”Stigma. Den avvikandes roll och identitet” av socialpsykologen Erving Goffman. Där definierar han stigma som ett attribut som är djupt misskrediterande för en individ och tenderar att reducera henne till att vara det som stigmat symboliserar.
Ett stigma kan vara både synligt och osynligt. Ett synligt stigma är t.ex. fysiska handikapp eller en avvikande hudfärg. Eftersom stigmat inte går att dölja måste individen lära sig att leva med sitt stigma och konfronteras med olika fördomar varje dag i många olika situationer. Ett osynligt stigma däremot går däremot att dölja och individen behöver inte konfronteras med det i vardaglig interaktion men situationer där den stigmatiserade identiteten blir ”avslöjad” kan det vara desto mer plågsamt.

Källa: Sverige Mot Rasism Stigmatisering