SANS är helt emot människohandel och slaveri i alla dess olika former. Vi vill aktivt motarbeta människohandel genom att ge korrekt information om vad det är, hur det går till och hur vi tillsammans kan identifiera offer för människohandel. Vi ger också kunder till sexsäljare råd om hur de kan undvika att köpa sexuella tjänster av människohandlare.

Här kan du läsa om:

  • Vad är människohandel
  • Myten om att människohandel = prostitution
  • Sexuell människohandel – så här går det till
  • Lagen mot människohandel

På den här sidan hittar du information om:

  • Tecken på människohandel – hur man ska kunna identifiera offer, vilka frågor man ska ställa osv.
  • Råd till kunder – för att undvika att köpa sexuella tjänster av människohandlare

Marjan Wijers, ordförande i EU kommissionens expertgrupp för människohandel skrev i ”Women, Labor, and Migration: The Position of Trafficked Women and Strategies for Support” in Global Sex Workers (1998):

”Criminalizing the sex industry creates ideal conditions for rampant exploitation and abuse of sex workers… It is believed that trafficking in women, coercion and exploitation can only be stopped if the existence of prostitution is recognized and the legal and social rights of prostitutes are guaranteed.”

Vad är människohandel

Människohandel är rekrytering, transport, försäljning, härbärgering eller mottagande av personer genom tvång eller hot om våld.
Det kan också innebära bortförande, svindel eller bedrägeri, maktmissbruk i syfte att offret utnyttjas sexuellt, sätts i tvångsarbete, slaveri eller att man tar bort organ.

Definitionen ovan baseras på protokollet för förebyggande, förbud och straff för människohandel, särskilt med kvinnor och barn: Protocol to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, especially Women and Children.

Detta protokoll kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (United Nations Convention against Transnational Organized Crime). Källa: FN

Myten om att människohandel = prostitution

Det är vanligt att människor blandar ihop sexuell människohandel med försäljning av sexuella tjänster och sätter ett = mellan dessa två saker.
Försäljning av sexuella tjänster är en frivillig genomförd tjänsteutövning som förutsätter ett ömsesidigt samtycke och en överenskommelse mellan vuxna människor, sexsäljaren och hans/hennes kund[er].

Utan detta ömsesidiga samtycke handlar det inte om försäljning av sexuella tjänster, utan istället om påtvingad sexualitet och därmed om sexualiserat våld eller om sexuell människohandel.

I februari 2007 släppte IOM en ny rapport om människohandel och den handlar om hur hur människohandeln ser ut från länderna Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Bulgarien och Rumänien. På Europaportalen.se finns en artikel om rapporten – Slavarbete vanligare än prostitution vid trafficking, skriven av Anders Selnes och i den kan man läsa att:

  • rapporten visar att människohandel i första hand INTE handlar om sexbranschen. 3/4 delar av människohandel från dessa länder sker för slavarbete inom helt andra områden än sexbranschen, t.ex. inom jordbruk, byggsektorn och tiggeri.
  • IOM uppskattar att 225 000 personer från Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Bulgarien och Rumänien blivit utsatta för människohandel sedan 1991.
  • bland de bakomliggande orsakerna till trafficking anges fattigdom (låga löner och hög arbetslöshet i hemlandet) och bristande information om utlandsarbete.

Det är också vanligt att man tror att alla utländska sexarbetare är offer för människohandel.

I Danmark säger chefen för NEC (Rigspolitiets Nationale Efterforskningscenter), kriminal- inspektören Kim Kliver att max en procent av de utländska sexarbetarna i Danmark är offer för sexuell människohandel:

– Det er en myte, at de prostituerede, som kommer til Danmark er blevet tvunget hertil uden deres viden. Vores erfaring siger, at mak-simalt én procent kommer hertil på den måde. De fleste kommer ”frivilligt”, og ved godt, hvad de skal, konstaterer han.

– Vi oplever ofte at medier måske sluger løse rygter i forhold til netop et område som kvindehandel og ophøjer dem, til fakta, som politikerne skal forholde sig til. Også selv om det kan være helt uden hold i virkeligheden. Det så vi under VM i fodbold i Tyskland, hvor det med stor forargelse blev fastslået som en kendsgerning, at der var sendt 40.000 prosti-tuerede til Berlin. Faktum var, at hverken vi eller tysk politi kunne genkende udsagnet.

Sexuell människohandel

Polisen kommer varje år ut med lägesrapporter om sexuell människohandel. I dessa rapporter kan man få mycket information om hur sexuell människohandeln går till i Sverige.

Du kan hitta dem på Polisens hemsida – välj i deras navigerings meny -> Publikationer -> Brott mot kvinnor/barn.

I den senaste rapporten: Lägesrapport 8 – Människohandel för sexuella ändamål avseende 2005, kan man under rubriken “Brottsutveckling” läsa om hur människohandeln går till här i Sverige:

De som legat bakom människohandel i Sverige har varit män och kvinnor från Estland, Ryssland, Serbien och Montenegro, Rumänien, Makedonien, Ungern, Polen och Sverige.

Generellt börjar det bli svårare att knyta gärningsmännen rent fysiskt till kvinnorna då dessa sällan eller aldrig besöker kvinnorna i lägenheter eller vistas ute tillsammans med dem. Kvinnorna får noggranna instruktioner om att säga att de är i Sverige i “egen regi”, om polisen skulle göra ett tillslag. Pengar från kvinnorna överlämnas till gärningsmännen enligt överenskommelse, vilket kan vara på offentliga platser eller under färd med allmänna kommunikationsmedel.

För att lyckas med rekryteringen måste människohandlarna tvinga eller övertala kvinnorna att lämna sin hemmiljö och resa iväg tillsammans med dem. Detta kan göras på olika sätt. Enstaka offer förs helt enkelt bort med våld, ibland efter att ha drogats.

Andra reser efter det att de ingått en överenskommelse med rekryteraren som de fått kontakt med via tidningsannonser, Internet, rekryteringsbyråer eller genom personliga kontakter. Några offer är vilseledda och tror att de ska erbjudas regelrätta arbeten i mottagarländerna.

Andra vet att de kommer att utnyttjas inom sexbranschen men blir lurade när det gäller de verkliga villkoren, levnads- förhållandena, det ekonomiska upplägget och graden av personlig frihet.

För det mesta behövs inget tvång utan det räcker med att förövarna spelar på offrens hopplösa situation och målar upp en bild med löften om pengar som de har svårt att motstå.

Offren går ofta med på att betala tillbaka en summa pengar för t.ex. resehandlingar, kostnader för resan och andra kringkostnader runt prostitutionen.

Detta skapar en skuldfälla, ett skuldslaverisystem, som går ut på att den som lånat pengarna aldrig kommer att tjäna tillräckligt för att kunna göra sig skuldfri från sin människohandlare.

Den ursprungliga skulden ökar allt snabbare p.g.a. dolda kringkostnader i mottagarlandet (t.ex. annonsering och lokalhyra), kostnader och ett kostnadsansvar som offret inte får veta något om under rekryteringsskedet.

I vissa fall har kvinnan åläggs att betala ett visst belopp till gärningsmannen för hyra av lägenheten. Denna hyra kan ligga på ca 2 000 kronor per dag men i några fall har kundunderlaget varit så dåligt att kvinnorna blivit skyldiga gärningsmannen tusentals kronor istället. I vissa fall har gärningsmannen dröjt med att lägga ut annonsen på Internet och då har kvinnan automatiskt hamnat i skuld till gärningsmannen som på så sätt kan skaffa sig kontroll över henne.

Lagen mot människohandel

Människohandel är till sin natur ett brott mot person och behandlas i Brottsbalken (BrB) kap.4 om brott mot frihet och frid. Människohandels- brottet skiljer sig från koppleri genom att fokusera på angreppet avseende offrets frihet snarare än ett tilltänkt utnyttjande. För att kunna dömas för människohandel krävs att förövaren med hjälp av olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet, eller med annat otillbörligt medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar annan liknande åtgärd, och därigenom tar kontroll över en annan person med syftet att utnyttja personen i fråga för till exempel sexuella ändamål, tvångsarbete, organhandel, eller för att på annat sätt utnyttja en person som befinner sig i nödläge.

Att ta kontroll över annan med hjälp av otillbörliga medel med syftet att utnyttja personen i fråga är straffbart. Det måste också föreligga ett orsakssamband mellan det otillbörliga medlet och tagande av kontroll. Kontrollen bör innebära ett påtagligt underläge för offret och ett påtagligt inflytande från gärningsmannen över offrets agerande. Kontrollrekvisitet är avgörande för om en gärning ska rubriceras som människohandel eller inte.

Vidare är det straffbart att föra över kontrollen eller ta emot kontrollen av en person med syftet att utnyttja en person för sexuella ändamål, tvångsarbete, krigstjänst, organdonation, eller för annat ändamål i en situation som innebär nödläge för den utsatte.

Brottsbalken (2004:406) 4 kap. 1 a § Människohandel
“Den som, i annat fall än som avses i 1 §, med användandet av olaga tvång eller vilseledande, med utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med något annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar någon annan sådan åtgärd med en person, och därigenom tar kontroll över personen i syfte att personen skall:

  • utsättas för brott enligt 6 kap. 1,2,3,4,5 eller 6 §, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser, eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål,
  • utnyttjas i krigstjänst eller tvångsarbete eller annat sådant tvångstillstånd,
  • utnyttjas för avlägsnandet av organ, eller
  • på annat sätt utnyttjas i en situation som innebär ett nödläge för den utsatte,
  • döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

Detsamma gäller den som i sådant syfte som anges i första stycket,
(1) till annan för över kontrollen över en person, eller
(2) från en annan tar emot kontrollen över en person.

Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som ännu inte fyllt 18 år skall dömas för människohandel även om något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Är brottet som avses i första- tredje styckena mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.”

Källa: RKP KUT Rapport 2006:4
Lägesrapport 8 ”Människohandel för sexuella ändamål” avseende 2005